Direktlänk till inlägg 14 september 2012

Kapitel 15; Jag älskar dig.. Vad som än händer..

Av Nena - 14 september 2012 15:54

Penny hade precis slagit sig ned vid faster efter en jobbig inspektering av dörrar, fönster och takluckor.

Ninnie satt i fasters knä och själv satt jag bredvid och höll Ninnie i handen.

Vi satt tysta och såg på en film, utan att riktigt se den.

Ninnie valde en film som hette E.T Hon hade valt en film hon aldrig sett förut, men som hon visste att Thomas älskade.

Mamma hade tyckt att hon var för ung för att se den, men även om vi inte såg den skulle ingenting kunna stoppa de mardrömmar vi alla skulle få i natt.

Så vi satte i den i dvd-spelaren.

Jag grät alltid när jag såg denna.

Men den här gången fick jag inte fram en enda tår.

Penny och faster grät som småbarn, medan jag och Ninnie satt tysta och stirrade mot  den svarta TV:n.

Men alla tårar som fälldes var ingenting emot vad jag visste att jag och Ninnie kände.

Vi visste varför faster och Penny grät.

Inte för att filmen var sorglig, utan på grund av Thomas, som i deras ögon var en hjälte.

Och det var han.

Men jag och Ninnies delade smärta speglades i våra ögon och utan att behöva säga något kommunicerade vi med varandra.

I några gudomliga sekunder kunde jag höra hennes tankar.

Och jag visste att hon kunde höra mina.

"Vad har hänt med honom?"

Snyft, snyft.

"Han, snyft, mår säkert bra, Ninnie. Han är säkert påväg hem just nu.."

Snyft, snyft.

"Tror du verkligen det?"

Ninnies hoppfulla tanke gav mig dåligt samvete.

"Jag vet inte. Jag har ingen aning, Ninnie. Förlåt mig.."

Och då var de gudomliga sekunderna slut och sakta började jag återvända till verkligheten.

Filmen var slut och Penny gjorde sig i ordning för att gå hem.

- Penny, du, vänta..

- Ja?

- Penny, jag.. Kan du inte stanna här inatt? Och var kvar här med Ninnie. Snälla?

Jag kastade en nervös blick mot soffan där Ninnie nu somnat i fasters knä.

Jag skyndade mig att lägga till:

- För Thomas skull?

Hon såg på mig. Såg rakt igenom mig, såsom hon lärt sig att göra under den tiden vi har varit vänner.

Tillslut kom hon fram till något.

- Nej.

Det förvånade mig varje gång hur beslutsam hon kunde låta.

Hur hon kunde komma fram till ett beslut så snabbt, bara genom att studera en person.

- Varför inte? Snälla Penny! Jag ber dig. Jag vet att du tycker att jag är dum och arrogant och nonchalant och..

- Clare! Du är inte hemsk. Men du får inte lämna Ninnie här med mig. Hon behöver dig.

- Jag har inte sagt att jag ska nånstans!

Jag lät irriterad, även fast det inte alls var så det skulle låta.

Det gjorde bara Penny ännu mer bestämd.

Hon höll sig alltid så lugn.

Medans jag hade lätt att överreagera.

Hon höjde sina eleganta ögonbryn och log ett litet överlägset leénde.

- Clare, jag känner dig. Bättre än du verkar tro, faktiskt..

Den djupa sucken som trängde fram ur mig var ett så tydligt bevis på att hon hade rätt.

- Jag kommer ju tillbaka, försökte jag.

- Nej, du ska stanna här med din syster.

- Ge mig inte order i mitt eget hus!

Alldeles försent insåg jag vad hon skulle svara. Hon visste alltid hur hon skulle få sista ordet, och hur hon skulle förmedla saker för att få fram vad hon ville ha.

Men denna gången skulle hon inte vinna.

- Men det här är inte ditt hus Clare. Dina föräldrar är döda. Det är din fasters hus. Och du accepterar inte ens att din bror är försvunnen och att din syster behöver hjälp. Snälla du, tror du verkligen, på största allvar att du, av alla kan hitt din bror?

Jag kände mig smått förolämpad men bestämbe mig för att stå på mig.

- Ja. Det tror jag, och om du ursäktar mig, så tror jag att din "älskade lilla Thommy" skulle uppskatta om du sov över här och vaktade hans syster?

- Jag skulle kunna vakta båda hans systrar ifall jag gick härifrån..?

- Men han bryr sig bara om en av dem! Och Ninnie skulle helst av allt bara vilja bli av med mig! Fattar du inte hur oönskad jag är? Kanske skulle de tycka mer om mig om jag kom tillbaka med Thomas åt dem innan jag drar för gott!


Pennys föraktfulla blick påminnde mig om den blick jag fått av Thomas strax efter det att jag pratat med Penny i telefon.

- Aha, men om du då är så himla värdelös enligt dig så fattar jag ändå inte hur du tror att du duger till att hyllas som hjälte. Om du kommer tillbaks kommer Thommy vara i rampljuset. Inte du, Clare.


Och med de orden tillät hon mig att lämna huset.

Hon satte sig på golvet bredvid soffan och låtsades som ingenting.

Jag hade gjort mig klar för att dra ut i skogen igen.

Kanske skulle jag vänta tills morgonen? Nej, vad om helst skulle kunna hända Thomas under de få timmarna som var kvar till gryningen.

Det vet jag, av egna erfarenheter.


Tyst smög jag in till vardagsrummet och kramade pm den sovande Ninnie.

- Jag är strax tillbaka, jag lovar. Penny och Faster är här och tar hand omm dig, viskade jag.

- Ingenting är ditt fel, Clare. Du är en underbar storasyster..

De mumlande orden kom från Ninnie. Hennes ögonlock var slutna, men hon var vaken.

- Vi ses snart Ninnie, sov nu.

- Vart ska du?

- Jag ska hämta Thomas,  jag försökte låta stadig på rösten när jag tänkte på att jag kanske inte alls skulle komma tillbaka, med eller utan storebror.

- Åh, då får du hälsa honom ifrån mig..

- Det ska jag göra, godnatt.

Jag strök henne över ryggen och håret, såsom mamma gjort förut, och gick mot ytterdörren.

Då hörde jag Ninnies sista mumlande ord innan hon somnade.

- Lova att du kommer tillbaka? Den dova snyftningen i bakrunden gick inte att dölja. Det gav mig på något vis dåligt samvete över att lämna henne här. Men jag visste att det vore ännu mer grymt att ta henne  med mig.

- Jag lovar, svarade jag, knappt hörbart.

Men Ninnie hörde. Jag visste att hon gjorde det.

- Jag älskar dig Clare.

- Jag älskar dig med Ninnie.

De tunga andetagen från soffan tydde på att hon sov.

Ändå sade jag några få ord till:

- Nästa gång vi ses är vi en familj igen. Det kan jag lova. Vad som än händer..


Hoppas ni orkar läsa hela, hihi, Kram// Milli!!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nena - 23 oktober 2012 16:33

Dörren stängdes sakta igen. Men jag hade redan stängt den. - Clare! Bakom mig hördes rösten jag bara ville bort från. - Penny, vad gör du här?På något sätt var det jobbigt att träffa henne, trots att allt var förlåtet.... - Clare, jag måste f...

Av Nena - 18 augusti 2012 14:52

Japp här är en länk till en annan novell jag gör, please check it out =) ...

Av Nena - 30 maj 2012 19:40

Kika ner på länkar och klicka på They all got lost. En tjej som skriver en spännande berättelse om... tja, varför kikar ni inte själva? Jag gillar berättelsen eftersom den är min stil. Vill bli klar med denna novell så jag kan lägga ut en ny, som är ...

Av Nena - 1 maj 2012 20:00

Han såg på mig, hans blick borrade sig in i min själ. - Hur kunde du?! Jag fattade inte riktigt vad han menade. -Du svek mig! Nu skrek han. Det ekade i den kyliga kvällsluften. Ljudet studsade mellan husen. Klart  och tydligt. Det hade b...

Av Nena - 15 mars 2012 18:54

Heej där! Har startat en blogg till, varför det kan man ju undra, men nu är det så att jag satt och tänkte på alla dem som går ensamma på rasterna och har tråkigt. Så jag har startat en peppningsblogg för er som har lite dåligt självförtroende. ...

Låt mig presentera mig för dig..

Tjoo där!! Här har ni en glad skorpion som älskar djur, musik, att teckna och skriva berättelser!!

Joo, detta har nu blivit en novell-blogg, kolla in min nuvarande novell ;)
Ett par sidor bak hittar du första kapitlet

Fråga mig, svarar gärna :)

3 besvarade frågor

Säg vad just DU tycker ;)

Vilken är den bästa julkalendern ever??
 Dieselråttor och sjömansmöss
 Lille luj
 Tjuvarnas jul
 Gyllene knorren
 Teskedsgumman
 Någon annan..
 Ingen..
 Alla..

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Mitt husdjur; Goosy

my pet!

Mitt husdjur; Tussen!

my pet!

Mitt husdjur; Pinny!

my pet!

Mitt husdjur; Draken!

my pet!


Skapa flashcards